För första gången på flera veckor kan jag äntligen andas. Det har varit en intensiv period i mitt liv, minst utsagt, och trots att dagarna har varit fullsmockade med saker att göra, har jag inte fått någonting särskilt gjort. Inte mer än att läsa upp mitt betyg i Matte 3b, för att kunna söka vidare in på min drömutbildning till hösten.
Tio veckor av hårt slit har lönat sig och först igår vid klockan tretton:sjutton, fick jag reda på att jag blivit godkänd i kursen. Mer än godkänd till och med. Ett helt C har jag lyckats åstadkomma, ett C som motsvarar den gamla betygsskalans Väl Godkänt. Min lärare skrattade till då han hörde mitt glädjetjut i andra sidan luren. Jag drog en lättnads suck. Lade på. Och dansade ner till mina föräldrars kök för att krama om min mamma, för att krama om min dotter.
Vi kokade upp en kanna te och firade med nybakade vaniljhjärtan från Icas Bageri. Log åt livet. Tänker att precis allting löser sig till slut. Tänker att vill man, så kan man och precis så enkelt är det.
Nästa mål blir något mer spännande, lustfyllt, något som glädjer mig från tårna och uppåt. Jag, Olle och Sigrid ska åka till Irland, vandra och umgås, och skapa det första äventyret tillsammans som familj. Det blir vår absolut första vandring sedan Sigrid kom till världen, och ett helt nytt kapitel i livet som tar fart: Att Vandra Med Små Barn.
Här dokumenteras livets äventyr och livets utmaningar.
Häng med ni som orkar. Det blir en fantastisk resa...
Sikten har aldrig varit så klar, andetagen har aldrig varit så lätta.
/ Er Adventuremama, Sofia.
