adventuremama

Någonstans på vägen insåg jag, att mitt liv inte vore komplett, utan naturen runt hörnet. Att flytta in i en gammal folkabuss från 87 under årets varmare månader, kändes därför snarare som en vinst av upplevelser än en förlust av utrymme.

Mitt namn är Sofia. Jag är en tjugofem år gammal världsresenär, hobbyfotograf/skribent och mamma, som fullständigt älskar natur, vandring och det enkla i livet.

Det här är bloggen om den naturälskande familjen. Jag är mamman som vägrade överge det äventyrliga livet för vardagens bestyr. Tillsammans med familjen, hand i hand, tar vi oss över hela världen. Vanlife, fjällvandring, eller en och annan stadsvisit. Fantastiska vyer, miljötänk och misstänksamma matställen. Sist men inte minst, ofantligt mycket med kärlek.

kontakt: lodensofia@gmail.com

Blogg

tar mig ut ur mitt skal

2017-04-25 06:56

Godmorgon!

Denna tisdag är jag på språng. Jag ska nämligen, första gången någonsin, våga besöka Öppna Förskolan. Det är sångstund vid kl. 10.00 och jag tänkte att Sigrid antagligen kommer tycka om det. Hon blir alldeles till sig när hon ser andra barn, så detta blir en bra träning. Både för mig och henne. Det blir nyttigt för mig att våga mig ur mitt lilla skal här på landet. Har till min fasa insett att jag börjat tycka det är jobbigt att möta människor. Alltid jättekul när man kommer igång med ett samtal, men jättejobbigt före dess. Jag tror att jag har isolerat mig något för länge...

Önska mig lycka till !

Vi hörs.
/Sofia

Anpassa situationen efter barnet

2017-04-24 07:36 Resa med barn

Med ljuv musik från The Tallest Man on Earth och regnet smattrande utanför mitt fönster. En lugn bebis som tar en förmiddagslur i vagnen. En själ som inte är något annat än harmonisk och äventyrslysten. 37 dagar kvar till Irland. En knapp månad kvar till äventyr.

Jag skrev någon gång föregående vecka, att jag skulle ta med Sigrid ut på tur varje dag, vare sig ur eller skur, men då den här lilla damen har fått tandsprickning, så struntade jag i det. Hon var ovanligt gnällig, trött och klängig. Vägrade sova på nätterna och ville helst vara nära på dagarna. Därför ville jag inte sätta henne i stolen, mot hennes vilja. Jag vill att hon ska se vandring som något fantastiskt och inte påtvingat. Jag vill inte att hon redan från start ska ha dåliga upplevelser från sin bärstol. Därför valde jag att vänta, tills de där envisa tänderna valt att titta fram, tills hennes humör vänt till det bättre. Vi fick vänta fram till Söndag före vi kunde klä på oss vandringsuniformen och ge oss av. En kort vandring, men en glad dotter. Det går framåt. Sakta men säkert. Ut på tur, aldrig sur.

Lärdom: Alltid anpassa situationen efter barnet/barnen och inte barnet efter situationen. Ni är ett team. Hela familjen.

Nu har vi äntligen kommit igång med planerandet av Irland också. Tanken är att hyra en bil för att göra resandet så smidigt och effektivt som möjligt. Vi har ju bara en vecka. Vi ska också bo på lokala Bed & Breakfast. Men mer om det i ett annat inlägg.

Ha en fantastisk start på veckan. Må er vardag för alltid vara fyllda med äventyr.
Livet är vad man gör det till. / Sofia, er Adventuremama

En framtida miljökämpe, förhoppningsvis

2017-04-21 05:40

Galet skrockfullt, men jag vågade inte publicera min ansökan inför höstens högskola här på bloggen, förens ansökningsperioden var helt över. Trots att denna bloggen är fullständigt okänd, ville jag inte riskera att någon extra person i denna värld skulle tycka att miljövetarprogrammen verkade spännande och söka sig till de program jag valt att söka (superlöjligt och superegoistiskt, jag vet), då jag verkligen inte vill ha fler att konkurrera med om platserna. Min största orosklump för stunden är att jag inte kommer bli antagen till något program, pga mina betyg. Jag har aldrig tidigare blivit antagen till något av mina val i första urvalet, utan jag har alltid blivit reserv. Vad som händer det får vi se och har någon därute sökt samma som jag är det ju egentligen fantastiskt kul! Hoppas vi båda kommer in!

Här är hur som helst mina fyra första val:

Miljö, miljö, miljö. Handlar inte hela livet om att skapa en bra miljö egentligen? Vi är så otroligt medvetna om att må bra. Det ska tränas rätt, ätas rätt, man ska bo bra etc. Men när det kommer till att ta hand om vår planet och dess miljö är det som att många struntar i vilket. Ser vi inte ett samband? Inser man inte att när planeten mår bra, kommer också vi må bra? Är det bristande kunskap som gör att vi inte väljer att ta tag i vårt största hot någonsin, eller blundar vi för problemet då det inte riktigt känns greppbart? Skiter vi i vilket då kanske många av oss inte kommer att få uppleva en värld, med uttorkade sjöar, förorenad luft och ont om råvaror?

Jag har på senaste tiden börjat göra många medvetna val, till Moder Jords fördel. Däremot lever jag fortfarande över mina tillgångar. Allt för "bra". Allt för ohållbart. Jag vill bli bättre. Jag måste bli. Inte bara för min egen skull, utan främst för Sigrids skull. För det är våra barn som kommer få ta den stora smällen för vårt (och tidigare generationers) ohållbara sätt att leva. Planeten klarar sig alltid, på ett eller annat sätt. Men kommer vi människor att göra detsamma ?

Jag älskar ämnet miljövetenskap. Naturen är mitt hem. Jag har efter alla års funderande kommit fram till att detta är något jag verkligen brinner för, något jag vill lära mig mer om och någonting jag vill kämpa för. Därför har jag valt att söka in på följande program och högskolor. För att har jag möjligheten att göra någon liten skillnad, vill jag göra det. För min egen skull. För Sigrids skull. För allas skull.

Vad gör ni för att skapa en hållbar värld? Berätta!

Som det gamla ordspråket lyder:
"Ingen kan göra allt, men alla kan göra något".

/ Sofia, er Adventuremama